När vi fredags hade besök av två små hästar så förundrades vi och gladdes åt att även de som saknar språk kunde delta till fullo i mötet med hästarna. 

En demenssjukdom höljer allt i en dimma som gör det svårt att få verkligheten att passa ihop och förstå det talade ordet och vardagens förväntningar och göromål. Inget av det har någon betydelse när man möter djur,  rörelsen att klappa och smeka och krama ett djur är ordlös och kravlös och behöver inte kommuninceras.

Självklart så deltog alla som ville -boende som personal – alla njöt av att få gosa med hästarna en solig fredagseftermiddag!

/ Sanna