Vad är en levnadsberättelse?

12 måndag Aug 2019

Posted by Attendo Sandelska Huset in Demens, Information, Vardag

Etiketter

Attendo, Attendoäldreboende, Attendoäldreomsorg, AttendoSandelskahuset, Äldre, Äldreboende, Äldreomsorg, Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens, Demens, Demenssjukdom, Levnadsberättelse, Livsberättelse, Minnen, Omvårdnad, Omvårdnadsarbete, Personcentrerad vård, Professionalitet, Reminisens

Kommande text är hämtad från BPSDs hemsida, för att besöka platsen klickar ni HÄR.

Omvårdnaden av personer med demenssjukdom ska bygga på att varje enskild människa, trots sin sjukdom, får fortsätta stå i fokus i sitt eget liv. Här är levnadsberättelsen en viktig pusselbit. Varje människas levnadsberättelse är unik. Ingen annan har levt samma liv, haft precis samma upplevelser & intryck eller samma tankar & känslor, inför olika händelser i livet.

Levnadsberättelsen kan ses som ett verktyg för oss som personal. Ett verktyg som hjälper oss att lära känna & bättre förstå en person genom dennes förflutna. Levnadsberättelsen ger oss kännedom om vad som är eller har varit betydelsefullt för den enskilde, även om vissa delar inte längre är lika viktiga. Den hjälper oss att skapa oss en bättre bild av personen bakom sjukdomen och det är ju denna person vi måste känna & förstå, för att kunna hjälpa.

Den nedtecknade levnadsberättelsen kan se olika ut och innehålla olika uppgifter. Grunden i en levnadsberättelse är dock att den handlar om viktiga händelser och personer under olika perioder av livet, såsom barndomen, vuxenlivet & ålderdomen. Levnadsberättelsen tar också upp olika personliga egenskaper och vanor, både sånt som gett glädje & välbefinnande och händelser som skapat sorg & smärta.

Levnadsberättelsen bör skrivas i samråd med den demenssjuke personen och dennes anhöriga och gärna så tidigt som möjligt efter att sjukdomen diagnostiserats. Att skriva ner både positiva & negativa upplevelser är viktigt för att få en helhetssyn och för att bättre kunna bemöta och förstå personen med demenssjukdom. Levnadsberättelsen kan i efterhand kompletteras med fler händelser och gärna med daterade fotografier.

Genom att ha god kunskap om den demenssjukes levnadsberättelse, kan vi som personal bättre stödja och trösta när minnet sviker och vardagen inte längre fungerar. I ett professionellt bemötande handlar det om att kunna bekräfta de minnen personen upplever, istället för att tillrättavisa och påpeka felaktigheter. Med en god kännedom om personen bakom sjukdomen, kan man ofta genom att lyssna och prata om det som har varit, lotsa den demenssjuke personen rätt genom minnena.

All personal som arbetar inom vården och omsorgen kring den demenssjuke, har tystnadsplikt och den gäller självklart även för levnadsberättelsen.

En stund av lugn

26 fredag Jul 2019

Posted by Attendo Sandelska Huset in Demens, Kompetensutveckling, Medarbetare, Närstående, Vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Anhöriga, Attendo, Attendoäldreomsorg, Attendolunken, AttendoSandelskahuset, Äldre, Äldreboende, Äldreomsorg, Äldres hälsa, Ångest, Demens, Fortbildning, Information, Levnadsberättelse, Ljud, Lugn, Omvårdnadsarbete, Omvårdnadspersonal, Oro, Personal, Teamarbete

För en person med demenssjukdom kan ljud ibland vara mycket besvärande då hjärnan har svårt att sortera bland alla ljuden pga skadan. För mycket ljud eller för hög ljudnivå kan då göra personen orolig.
Vi som personal behöver då hjälpa personen att hitta lugn igen. Det kanske inte alltid är möjligt just på den platsen där personen vistas och då behöver vi som personal skapa en lugnare miljö på en annan plats. Kanske räcker det med att få lyssna på sin favoritmusik i hörlurar. I andra fall kanske en promenad ute kan fungera lugnande. Ibland behöver personen bara ha någon nära, någon att hålla i handen för att få ro i kroppen och sinnet. bland behövs ett rum lite avsides där det är tyst och lugnt, där personen får vara ifred.
Vad som får personen att finna ett lugn igen kan skilja sig från situation till situation men också från person till person, därför är det viktigt att vi som omvårdnadspersonal är lyhörda och påhittiga. Vi arbetar nära de personer som bor hos oss och vi samlar hela tiden på oss erfarenhet som vi använder i vårt arbete.
Alla erfarenheter vi samlat på oss, kunskap vi fått via fortbildning samt gemensamma teamdiskussioner gör att vi får redskap som vi kan använda oss av i arbetet. Genom kontakt med anhöriga, levnadsberättelsen, teamarbete och inte minst regelbunden kontakt med personen som drabbats av demens gör att vi kommer nära och lär känna personen. Den lärdom om vem personen är och den kunskap och de redskap vi har för att arbeta med personer med demens gör att vi kan hjälpa personen att må bättre.